Hängde upp en slinga med färgade lampor (från Clas Ohlson) Mysigt att sitta under då kvällarna blir mörka. Terassen har vi planerat glasa in så småningom då ekonomin tillåter (lär m.a.o inte bli i första hast) För att vi ändå ska kunna använda den utan att få sällskap av alla triljoner flugor och deras kusiner köpte vi superbilliga nätgardiner från Ikea och satte upp som en "vägg". Funkar hur bra som helst :)
torsdag 12 augusti 2010
Mysigt på terassen
Hängde upp en slinga med färgade lampor (från Clas Ohlson) Mysigt att sitta under då kvällarna blir mörka. Terassen har vi planerat glasa in så småningom då ekonomin tillåter (lär m.a.o inte bli i första hast) För att vi ändå ska kunna använda den utan att få sällskap av alla triljoner flugor och deras kusiner köpte vi superbilliga nätgardiner från Ikea och satte upp som en "vägg". Funkar hur bra som helst :)
Arbetsdags
Har varit två jobbiga vecka med dagisinskolning som inte går sisådär jättehejsan för den yngsta... tänk att barn nr. 4 ska va värst ;) Samtidigt så vet jag ju att det är absolut nödvändigt att jag får börja jobba ostört med korna, vi ligger efter med bl.a. brunstkontrollen för både korna och kvigorna.
lördag 31 juli 2010
Paddock Paradise

Bild: www.paddockparadise.com
Beställde nyss boken "Paddock Paradise" av barfotaförespråkaren Jaime Jackson. Ska bli jätteroligt se om vi skulle kunna göra om våra hagar till "Paddock paradise-hagar dvs. långa "korridorer" som aktiverar hästarna att röra på sej mycket och sommartid skulle de inte heller ha obegränsat med gräs på varje kvadratmeter, bra för både hovar och hästmagar :)
Jag har funderat mycket på det här sedan jag hörde om det första gången nu i början av juli på en horsemanship-clinic med "Piet Nibbelink". Skulle vara ideal om man också hade ett skogsområde att leda hästarna genom, suck, här hos oss är det "bara" öppen mark med några fjuttiga björkar på, nåja, "långa" hagar kan jag i varje fall fixa ;)
lördag 24 juli 2010
Leo varmblod
Idag blev vår äldre herreman Leo skodd av karln i huset, småflickorna vill vara med och Leo är den enda av hästarna som vi litar på såpass mycket att de får krama honom och kela med honom under skoningen. Vi vill helst ha våra hästar barfota men Leo är 19 år och har gått med skor i hela sitt liv så det får han fortsätta med.
Underbart fina Leo, LBI ut i hovspetsarna men inte sur eller dominant, han är lugn och trygg och har bara inte så mycket energi ;) det är mera "Döööhhhh.... jahaaa... ska jag gå diiitåååt..." ;)
Igår kväll kom en gammal bekant, varmblodet Toffe som bor hos oss några veckor tills han följer med sin matte tillbaka till Vasa där hon studerar.
Tara, Silva och Jolly i hagen, det fläktar skönt nu över åkrarna och det finns knappt några bromsar och flugor alls.
torsdag 22 juli 2010
Fint vid dörren
Tidigare i sommar impulsköpte jag tre klematis som jag ännu inte lyckats få ner i jorden, de står nu vid ytterdörren och ser fina ut :) Ettåriga sommarblommor är ju jättedyra att köpa så det är ju inte så dumt att komplettera med perenner som man kan plantera i trädgården till hösten och ha glädje av också följande år.
Måste tänka positivt
Innan jag åkte iväg till Sverige lät jag Silva gå i hagen med trailern en vecka, tanken var att jag efter Lichman-clinicen skulle få henne lastad och iväg till en underbart vacker arabhingst för betäckning... det var mitt sätt att hantera det faktum att jag känner att jag inte räcker till för henne.
Mina kunskaper och mina erfarenheter är alldeles för anspråkslösa för att jag skall kunna hjälpa henne med hennes problem med att stå bunden och instängd. Jag tänkte att om hon blir dräktig så kommer det ta en tid innan vi igen kan börja träna "på allvar" och kanske skulle hon också mogna av ansvaret som fölmamma.
Men det är bara att inse att jag inte kan skjuta problemen på framtiden, jag måste ta itu med mej själv, mina egna rädslor och min självkänsla för att kunna hjälpa mina hästar. Denna bild av Silva på väg in i transporten för att äta, tryggt med sänkt huvud och utan band eller grimma, ska jag ta med mej och fokusera på då de hopplösa tankarna hotar ta över. Jag vet att Silva kan!
Jag frågade David Lichman om vad man ska göra med en häst som har "Pull-back" problem och hans svar var omedelbart och rakt "Don't tie her!" Det visste jag ju redan, man binder inte upp en häst som riskerar åsamka sej själv nackskador om de får panik och drar bakåt. Det som hjälpte mej var att David dessutom sa att problemet går att lösa för vissa hästar men att det är väldigt svårt och kräver mycket kunskap. Han löste mej därmed ifrån ansvaret att få Silva "botad" från sina problem, istället får vi försöka hitta lösningar som fungerar för henne och för oss. :)
tisdag 20 juli 2010
David Lichman
Har varit glest mellan blogginlägg nu, sommar och sol och inspirationen tryter... MEN :) i helgen var det David Lichman-clinic (5 star Parelli pro) i Sundsvall. Natten till torsdag lastade jag och Tina våra hästar i vår trailer och körde ner till Vasa och tog båten över till Umeå, sedan körde vi ner till Sundsvall.
På fredag tog vi det lugnt, vi lät hästarna vila och for och shoppade lite på Ikea och Hööks. Lördag och söndag var det clinic och natten till måndag for vi hemåt.
PUH... jag är såååå glad att jag tog chansen att delta i Davids clinic, förutom att den var välplanerad och välorganiserad (tack vare duktiga Anette! :) så lärde jag mej massor, träffade många, många underbara ”Parelli-kvinnor” och fick sååå många positiva intryck, helt underbart!
Den största behållningen är väl att jag äntligen kom till insikt om att jag kan tekniken och principerna men att jag måste få ordning på mina känslor och på det faktum att jag inte får bli så besviken och ta det som ett personligt nederlag varje gång jag inte genast får önskat resultat då jag jobbar med hästarna....
Min största stötesten är trailerlastningen och det visade sej mer än tydligt nu då den annars så lättlastade Tara tydligen hade fått nog efter den långa resan till Sundsvall och inte ville gå in i trailern då vi skulle åka från clinicen...
Genast jag märkte att hon inte ville gå in skenade min puls iväg och mina händer började skaka... inte bra! Med hjälp av Tina fick jag in henne till slut efter vad som kändes som en evighet (trots att det nog ändå bara rörde sej om högst 10 minuter)...
Så nu börjar min ”operation trailer-lastning” då JAG måste lära mej att klara av att stå med en häst vid trailern utan att bli stel av skräck. Ska skriva mer om det senare! :)
Här uppe byggde vi egna hagar åt våra hästar där de fick gå ute dag och natt och njuta av den helt fantastiska utsikten över berg och dalar.... vilken frihetskänsla, det är minsann något helt annat än det platta landskapet här hemma!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)