Visar inlägg med etikett Hästar: träning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hästar: träning. Visa alla inlägg

torsdag 19 augusti 2010

I väntan på mer egen tid...


Just nu är det vallskörd för hela slanten och hästarna får ha "ledigt" i hagen. För att inte helt tappa fokus med träningen har jag fixat till två träningsdagböcker. Så fort vallskörden är över för denna gång (sista gången för denna sommar) ska jag och Silva börja träna på allvar inför vår Level 1 audition.

Tara har jag med varm hand överlåtit åt karln i huset som efter ett par års velande hit och dit nu äntligen bestämt sej för att ge ridningen en ordentlig chans, han har t.o.m westernsadel som passar perfekt åt Tara och honom. Jag har kämpat med ridningen med Tara i snart två år nu och vi har knappt utvecklats nåt alls. Clinicen i Sverige fick mej att en gång för alla inse att jag varken har tid eller tålamod att omforma henne till en mjuk och smidig ridhäst. Hennes långa travkarriär har redan format henne till något annat och även om det skulle gå att arbeta bort skulle det krävas oändligt med tid och arbete, i slutänden vet jag inte heller om det är någon vits med att "nöta" in henne i en form som inte på något sätt faller sej naturligt för henne. Karln har inga som helst ambitioner utan vill ha en stadig och trygg häst att rida runt i skogen på... Tara är perfekt för det!

Silvas inridning får också ligga på is ännu ett tag och för att inte bli utan ridhäst så tar jag själv nu helt och hållet över Leo av äldsta dottern som inte satt sin fot i stallet sen i vintras!

Leo gubben är perfekt att rida för en osäker, obalanserad ryttare som jag. För att förbättra sitsen och hjälperna har jag tagit lektioner i Akademisk ridkonst sen i våras och nu äntligen börjar det kännas som om jag och min kropp eventuellt skulle börja fatta hur jag ska sitta och var mina ben ska vara. Så nu ska jag och Leo tillsammans försöka hitta grunderna för bärighet och balans :) Känns suuuperspännande!!!

Jag har alltid känt mej som en kass ryttare, att sitta och "åka på" hästar i ridskola i min barndom/ungdom har inte lärt mej sådär jättemycket! Jag vet att det finns ridskolor som bemödar sej om att de som rider verkligen ska lära sej något men tyvärr har jag inte fått chansen att rida på en sån ridskola... för min del har det mest varit uttråkade ridlärare och sega ännu mer uttråkade hästar som pliktskyldigt skrittat, travat och galopperat sej igenom lektionerna. Jag minns speciellt en gång då vi skulle göra skänkelvikningar, hästen jag red på den lektionen knatade iväg tvärs över plan i en snygg skänkelvikning innan jag överhuvudtaget hann be om det.

fredag 13 augusti 2010

The Mañana Principle


Bild från Western Horseman

Blev för en tid sedan tipsad av en bekant om tidningen "Western Horseman" En "äkta" western-tidning ;) Jag kollade deras hemsida, tyckte prenumerationskostnaderna var överkomliga och slog till!

Häromdagen damp ett nummer ner i postlådan och jag är så glad att jag beställde tidningen. Massor med fina bilder och bra artiklar. Huvudartikeln i detta nummer (August 2010) är en intervju med Jon Ensign, en "hästkarl" från Montana. Jon poängterar att då man tränar hästar är det viktigt att tänka på att inte kräva för mycket för tidigt.

Det ligger i människans natur att vara girig och alltid vilja ha mer, visar hästen att den börjar lära sej nåt vill vi genast testa om och om igen och kanske få ett ännu bättre resultat genast!
Ja, vad kan jag säga annat än SKYLDIG, SKYLDIG, SKYLDIG!!! :/

Jon menar att man istället ska sluta genast då hästen gör ett framsteg och sen fortsätta en annan dag eller vid ett annat tillfälle.

torsdag 22 juli 2010

Måste tänka positivt



Innan jag åkte iväg till Sverige lät jag Silva gå i hagen med trailern en vecka, tanken var att jag efter Lichman-clinicen skulle få henne lastad och iväg till en underbart vacker arabhingst för betäckning... det var mitt sätt att hantera det faktum att jag känner att jag inte räcker till för henne.

Mina kunskaper och mina erfarenheter är alldeles för anspråkslösa för att jag skall kunna hjälpa henne med hennes problem med att stå bunden och instängd. Jag tänkte att om hon blir dräktig så kommer det ta en tid innan vi igen kan börja träna "på allvar" och kanske skulle hon också mogna av ansvaret som fölmamma.

Men det är bara att inse att jag inte kan skjuta problemen på framtiden, jag måste ta itu med mej själv, mina egna rädslor och min självkänsla för att kunna hjälpa mina hästar. Denna bild av Silva på väg in i transporten för att äta, tryggt med sänkt huvud och utan band eller grimma, ska jag ta med mej och fokusera på då de hopplösa tankarna hotar ta över. Jag vet att Silva kan!

Jag frågade David Lichman om vad man ska göra med en häst som har "Pull-back" problem och hans svar var omedelbart och rakt "Don't tie her!" Det visste jag ju redan, man binder inte upp en häst som riskerar åsamka sej själv nackskador om de får panik och drar bakåt. Det som hjälpte mej var att David dessutom sa att problemet går att lösa för vissa hästar men att det är väldigt svårt och kräver mycket kunskap. Han löste mej därmed ifrån ansvaret att få Silva "botad" från sina problem, istället får vi försöka hitta lösningar som fungerar för henne och för oss. :)

onsdag 19 maj 2010

Pull-Back-Horse



Efter snart ett år av intensiv NH-träning med Silva har jag med hjälp av NH-instruktören Sandra ringat in ett av Silvas största problem... hon har aldrig som unghäst lärt sej att på rätt sätt ge efter för tryck mot kroppen och framförallt tryck av grimman... fastbunden får hon lätt panik, backar hon och känner att grimman spänner till mot nacken förstår hon inte att hon ska komma framåt igen för att trycket ska lätta utan hon drar ofta bakåt i rasande fart.
Inte undra på att trailern är så jobbig för henne... nu går hon in men vill gärna rusa bakåt vid minsta lilla ljud eller om nåt annat stör utanför trailern.
Men eftersom jag nu vet vad vi ska jobba med så finns det hopp :)
Har lagt upp en "plan" 7 dagar åt gången tränar jag att ha henne fast i en av lyktstolparna på ridbanan (hon är inte helt fastbunden utan repet kan glida ifall hon får panik).
Vi tränar också mycket med att hon ska klara av att känna tryck av ledrepet på olika ställen av kroppen.

tisdag 18 maj 2010

Ed Dabney



I helgen var jag och några goda vänner och tittade på Amerikanen Ed Dabney som höll clinic i Kalajoki. Det var väldigt intressant och man kan ALLTID lära sej något nytt! Jag har haft väldiga problem med att få min f.d. travare Tara att gå sideways och det var en tröst att se att det verkligen kan vara en utmaning för en ex travare att lära sej korsa sina ben och gå med sidan före :)

måndag 29 mars 2010

Lateral flexion


Jag har ända sen i höstas jobbat med att få Silva mjuk och böjlig i hals och nacke. Hon var väldigt styv och ovillig så vi har avancerat mjukt och försiktigt. I början spjärnade hon emot, försökte skaka på sitt huvud, backade och trampade runt i en cirkel... det var bara att försöka följa med och hålla ett statiskt, stadigt grepp tills hon mjuknade och slappnade av. Idag går det ganska bra för henne att mjukt och avslappnat böja huvudet både till höger och vänster och det krävs bara att jag lätt tar om hennes nosrygg eller i ledbandet och ber henne flexa.

lördag 27 februari 2010

Tro på dej själv!



Att tro på att man klarar av en sak är lättare sagt än gjort då allt tycks gå fel och man misslyckas trots att man förberett sej noga. Min lastningsträning med Silva körde fast efter att Silva halkat av rampen den första gången vi försökte. Efter det blev jag ängslig och Silva reagerade på min osäkerhet med att vägra gå in i trailern.

Efter att vi bytte trailern till en lägre och säkrare trailer tog "min PT" över och kunde efter ett par dagars arbete få Silva att gå in i trailern. Också jag lyckades med samma då min PT stod vi min sida och peppade mej... Men, ensam med hästen gick det inte.... Silva stannade varje gång på exakt samma ställe på rampen och vägrade ta ens ett pyttesteg in i trailern.

Misslyckandena staplades på varandra och jag var ibland nära att ge upp helt och hållet... jag kunde ju tekniken, vi klarade i övrigt av det mesta och Silva lyder mina kommandon då vi tränar annat... men ändå...

Jag kände på mej själv att det var mina negativa tankar som spökade och för att omedelbart göra nåt åt det bokade jag in en tid med C. Treier

Och nu står det hela glasklart för mej, hjärnan arbetar så att alla tankar man har bildar spår... tänker man en tanke många gånger bildas en lättframkomlig väg i hjärnan för just den tanken. Min negativa tanke om Silva fastfrusen på rampen var väl befäst i min hjärna och vid minsta lilla motstånd från Silva slog min hjärna in på den välinkörda fyrfiliga motorväg som ledde till bilden av henne fastfrusen i trots på rampen.

Botemedlet är att inte göra det man tidigare misslyckats med på minst ett par veckor, under denna tid ska man medvetet göra en ny motorväg i hjärnan (Treier lärde mej hur man gör) så att den i fortsättningen automatiskt tänker den positiva tanken (i det här fallet att Silva villigt stegar in i trailern) För så är det, i ett pressat läge väljer hjärnan den väg som är enklast... så som vi människor kanske också annars fungerar... så det gäller att göra det lätt för den/sej själv att trots lite motgångar tänka att "JAG KLARAR DETTA" :)