Just nu är det vallskörd för hela slanten och hästarna får ha "ledigt" i hagen. För att inte helt tappa fokus med träningen har jag fixat till två träningsdagböcker. Så fort vallskörden är över för denna gång (sista gången för denna sommar) ska jag och Silva börja träna på allvar inför vår Level 1 audition.
Tara har jag med varm hand överlåtit åt karln i huset som efter ett par års velande hit och dit nu äntligen bestämt sej för att ge ridningen en ordentlig chans, han har t.o.m westernsadel som passar perfekt åt Tara och honom. Jag har kämpat med ridningen med Tara i snart två år nu och vi har knappt utvecklats nåt alls. Clinicen i Sverige fick mej att en gång för alla inse att jag varken har tid eller tålamod att omforma henne till en mjuk och smidig ridhäst. Hennes långa travkarriär har redan format henne till något annat och även om det skulle gå att arbeta bort skulle det krävas oändligt med tid och arbete, i slutänden vet jag inte heller om det är någon vits med att "nöta" in henne i en form som inte på något sätt faller sej naturligt för henne. Karln har inga som helst ambitioner utan vill ha en stadig och trygg häst att rida runt i skogen på... Tara är perfekt för det!
Silvas inridning får också ligga på is ännu ett tag och för att inte bli utan ridhäst så tar jag själv nu helt och hållet över Leo av äldsta dottern som inte satt sin fot i stallet sen i vintras!
Leo gubben är perfekt att rida för en osäker, obalanserad ryttare som jag. För att förbättra sitsen och hjälperna har jag tagit lektioner i Akademisk ridkonst sen i våras och nu äntligen börjar det kännas som om jag och min kropp eventuellt skulle börja fatta hur jag ska sitta och var mina ben ska vara. Så nu ska jag och Leo tillsammans försöka hitta grunderna för bärighet och balans :) Känns suuuperspännande!!!
Jag har alltid känt mej som en kass ryttare, att sitta och "åka på" hästar i ridskola i min barndom/ungdom har inte lärt mej sådär jättemycket! Jag vet att det finns ridskolor som bemödar sej om att de som rider verkligen ska lära sej något men tyvärr har jag inte fått chansen att rida på en sån ridskola... för min del har det mest varit uttråkade ridlärare och sega ännu mer uttråkade hästar som pliktskyldigt skrittat, travat och galopperat sej igenom lektionerna. Jag minns speciellt en gång då vi skulle göra skänkelvikningar, hästen jag red på den lektionen knatade iväg tvärs över plan i en snygg skänkelvikning innan jag överhuvudtaget hann be om det.

