
Att tro på att man klarar av en sak är lättare sagt än gjort då allt tycks gå fel och man misslyckas trots att man förberett sej noga. Min lastningsträning med Silva körde fast efter att Silva halkat av rampen den första gången vi försökte. Efter det blev jag ängslig och Silva reagerade på min osäkerhet med att vägra gå in i trailern.
Efter att vi bytte trailern till en lägre och säkrare trailer tog "min PT" över och kunde efter ett par dagars arbete få Silva att gå in i trailern. Också jag lyckades med samma då min PT stod vi min sida och peppade mej... Men, ensam med hästen gick det inte.... Silva stannade varje gång på exakt samma ställe på rampen och vägrade ta ens ett pyttesteg in i trailern.
Misslyckandena staplades på varandra och jag var ibland nära att ge upp helt och hållet... jag kunde ju tekniken, vi klarade i övrigt av det mesta och Silva lyder mina kommandon då vi tränar annat... men ändå...
Jag kände på mej själv att det var mina negativa tankar som spökade och för att omedelbart göra nåt åt det bokade jag in en tid med
C. Treier Och nu står det hela glasklart för mej, hjärnan arbetar så att alla tankar man har bildar spår... tänker man en tanke många gånger bildas en lättframkomlig väg i hjärnan för just den tanken. Min negativa tanke om Silva fastfrusen på rampen var väl befäst i min hjärna och vid minsta lilla motstånd från Silva slog min hjärna in på den välinkörda fyrfiliga motorväg som ledde till bilden av henne fastfrusen i trots på rampen.
Botemedlet är att inte göra det man tidigare misslyckats med på minst ett par veckor, under denna tid ska man medvetet göra en ny motorväg i hjärnan (Treier lärde mej hur man gör) så att den i fortsättningen automatiskt tänker den positiva tanken (i det här fallet att Silva villigt stegar in i trailern) För så är det, i ett pressat läge väljer hjärnan den väg som är enklast... så som vi människor kanske också annars fungerar... så det gäller att göra det lätt för den/sej själv att trots lite motgångar tänka att "JAG KLARAR DETTA" :)